S–kambromsen

Dagens bussar i tätortstrafik är normalt utrustade med S- kambroms och automatisk bromsjustering.

Denna enkla och konventionella bromskonstruktion har dock fått det allt svårare att följa med i den tekniska utvecklingen. Med kraftigare motorer, ökad totalvikt, bättre vägar och ökande hastigheter, vilket leder till högre driftsbelastning på bromsen, har S-kambromsen fått det allt svårare att tillmötesgå dessa högre krav.

Trots enkel konstruktion och i grunden pålitlig funktion, har S-kambromsen flera nackdelar.

Efter införandet av automatisk bromsjustering finns det en betydande risk för att S-kammen ”slår över”, så att bromsverkan helt försvinner, en ur säkerhetssynpunkt allvarlig nackdel.

Litet luftspelrum, tillsammans med automatisk bromsjustering, innebär en betydande risk för överjustering vid stor värmeutveckling i bromsen.

Vidare kan man inte justera bromsbackarna individuellt vid bromsservice och beläggbyte.

Man kan inte heller installera tjockare bromsbelägg.

Andra nackdelar är att bromsbackarnas rullar fastnar eller att bromsbackarna fastnat i bromsat läge på grund av otillräcklig returfjäderkraft på bromsbackarna. Detta leder till släpande bromsar och hög värmeutveckling.

Kraftigare returfjädrar medför att den automatiska bromsregulatorn inte fungerar.

Ytterligare andra problem med S-kambromsen är sneddragning och ”rattfrossa” i frambromsen samt ”huggande bromsar”.

Viktigaste orsaker till sneddragning i frambromsen är att bromsbelägg och trumma inte passats ihop korrekt eller att primär- och sekundärback inte har rätt inbördes ingrepp i bromsen.

Rattfrossa och även huggande bromsar orsakas vanligen av att en excentriskt monterad returfjäder för bromsbackarna drager backarna snett i bromsen, framförallt vid stora glapp i ankarbultarna.

För att delvis undvika dessa problem med frambromsen och även för att undvika bromsskrik på framaxeln, överför man en större del av bromsverkan på bakaxeln.


 

Detta leder givetvis till att man endast flyttar problemen till bakaxeln.

För att minska underhållsarbetet med S-kambroms har man infört automatisk bromsjustering.

Med den tidigare manuella justeringen fanns även en speciell ”automatisk bromsjustering” inbyggd i systemet. Om en broms var mer effektiv än de andra, slets bromsbeläggen mer på denna broms. På grund härav - eller tack vare! - ökade kolvslaget.

Därvid minskade bromsverkan genom att membranbromscylindern har en minskande kraft vid ökande kolvslag. Den minskande bromsverkan på detta hjul måste tagas upp av bromsarna på de andra hjulen en sorts automatisk bromsjustering!

Med dagens automatiska bromsjustering har man trots en i flera avseenden pålitlig funktion och hållfasthet, flera nackdelar av principiell och praktisk natur. Med automatisk justeranordning av s k spelrumsprincip ”kopplar man bort” elasticiteten i bromsen och justerar endast för slitaget.

Dock känner anordningen även värmeutveckling som leder till att trumman expanderar som vore det slitage och justerar för detta. Vid kraftig värmeutveckling i bromsen får man en motsvarande stor expansion och överjustering av bromsen.

Detta leder till minskat luftspelrum när trumman återgår till normal driftstemperatur, i värsta fall blockerar man bromsen.

Litet luftspelrum, är en av de nackdelar med S-kambromsen som är ”inbyggt” i konstruktionen och som tillsammans med automatisk bromsjustering av spelrumsprincip ytterligare förstärks.

Vidare gäller att den automatiska justeringen för S-kambroms inte kan justera mot en alltför hög returfjäderkraft. Detta betyder i praktiken att man kan råka ut för att justeringen slirar, vilket innebär utebliven justerfunktion.

Problem av mera praktisk karaktär är att snäckväxeln ”sätter sig” vid kraftiga belastningar, också detta med utebliven justerfunktion som resultat.

Slutligen, vid stor offset på den automatiska bromsjusterhävarmen får man stora inre krafter och stort slitage på de kraftöverförande delarna, med minskad pålitlighet och livslängd som resultat.

Problemen med S-kambroms och automatisk justering har med ökande belastning, i kombination med otillräckligt underhåll, blivit alltmer uppenbara.